Åter på jobbet
Så var semestern slut. Idag var jag på jobbet igen. Min vikarie har jobbat på bra och allt var i sin ordning vilket var skönt. Det var konstigt att gå upp i morse och ha en tid att passa och jag var långsam och fick inte så mycket gjort under förmiddagen. Sen på eftermiddagen rasslade det på och telefonen ringde, jag hade ett nybesök och gjorde ett hembesök. Så fort det blev mycket att göra kom jag ihåg varför jag tycker jobbet är roligt. En klient som ringde var överlycklig att jag var tillbaka, så hon ringde mest för att välkomna mig.
När jag kom hem la jag mig på sängen och somnade på en gång. Sov tungt i en timme. Det var skönt. Är en rätt stor omställning att gå från total avkoppling under fyra veckor och sen tillbaka rakt in i vekligheten. Men det känns okej ändå. Är sjukt nöjd med min semester och är nog redo att ta tag i jobbet igen.
Efter kvällsmaten tog jag och H en långpromenad runt Lillsjön. Jag har köpt en ny träningsleksak, ett Nike+ sportband och behövde springa en känd sträcka för att kalibrera armbandet så det mäter sträckan mer exakt. Vi gick till Stora Mossens idtrottsplats så jag kunde springa 800 meter på banan där. Vad jag inte räknat med var att det skulle vara människor där som kunde se mig! Jag fick springa runt några killar som spelade fotboll. Det i sig är inte så farligt, men jag hade kjol på mig och det kändes faktiskt jättelöjligt att skutta runt på spåret i kjol. Men det tog bara några minuter att spurta runt två varv, och de vet ju inte vem jag är, så det var helt klart värt det. Hoppas den mäter mer exakt nu.
På vägen hem lyckades vi gå vilse och hamnde i Äppelviken på en återvändsgata. Där stod en liten kille, typ fyra år, och skrek "stop! Det här är polisen!" Så slet han upp sin skjorta och visade sin poliströja där under. Vi frågade polisen om det gick att gå genom skogen som var där och han såg allvarlig ut, men sa att det gick bra, men att det var mycket stenar och så på berget. Trots varningen vågade vi ta stigen som ledde upp på ett berg och vi gick världens konstigaste väg hem. Men hem kom vi i alla fall. // Elin
När jag kom hem la jag mig på sängen och somnade på en gång. Sov tungt i en timme. Det var skönt. Är en rätt stor omställning att gå från total avkoppling under fyra veckor och sen tillbaka rakt in i vekligheten. Men det känns okej ändå. Är sjukt nöjd med min semester och är nog redo att ta tag i jobbet igen.
Efter kvällsmaten tog jag och H en långpromenad runt Lillsjön. Jag har köpt en ny träningsleksak, ett Nike+ sportband och behövde springa en känd sträcka för att kalibrera armbandet så det mäter sträckan mer exakt. Vi gick till Stora Mossens idtrottsplats så jag kunde springa 800 meter på banan där. Vad jag inte räknat med var att det skulle vara människor där som kunde se mig! Jag fick springa runt några killar som spelade fotboll. Det i sig är inte så farligt, men jag hade kjol på mig och det kändes faktiskt jättelöjligt att skutta runt på spåret i kjol. Men det tog bara några minuter att spurta runt två varv, och de vet ju inte vem jag är, så det var helt klart värt det. Hoppas den mäter mer exakt nu.
På vägen hem lyckades vi gå vilse och hamnde i Äppelviken på en återvändsgata. Där stod en liten kille, typ fyra år, och skrek "stop! Det här är polisen!" Så slet han upp sin skjorta och visade sin poliströja där under. Vi frågade polisen om det gick att gå genom skogen som var där och han såg allvarlig ut, men sa att det gick bra, men att det var mycket stenar och så på berget. Trots varningen vågade vi ta stigen som ledde upp på ett berg och vi gick världens konstigaste väg hem. Men hem kom vi i alla fall. // Elin
Kommentarer
Trackback
