Elin och Cattis

Något som inte alla vet är att jag under en period gick under smeknamnet (öknamnet?) Snålis. Detta till följd av händelser på den inspark som anordnades när jag började gymnasiet. Klassen över oss hade ordnat med sprit och dryckeslekar och vi förväntades betala några hundralappar var för att få ta del av detta spektakel. Dessa hundralappar valde jag att lägga på annat och vägrade helt enkelt betala avgiften. Spriten kunde de få behålla för sig själva (jag tog med egen) och lekarna var lika roliga att se på som att delta i. Innan festligheterna började samlades vi på skolgården och de äldre eleverna ropade upp de yngre en efter en. Den som hörde sitt namn fick kliva fram och tilldelades en siffra. Denna siffra följde personen hela kvällen och fanns även som ett ångestladdat minne när de vaknade på morgonen. Siffran förevigades nämligen med röd vattenfast spritpenna i pannan på de intet ont anande eleverna. När det blev min tur konstaterades att jag inte betalt avgiften. Istället för en siffra förärades jag med ett ord. Min panna märktes med ordet Snålis.

Det var inte många den kvällen som kom ihåg vad jag egentligen hette. Jag var Snålis och fick så förbli under en relativt lång period innan bläcket långsamt slitits bort och ordet endast fanns inpräntat i minnet. I alla fall hos dem som faktiskt hade ett minne från kvällen. De äldre eleverna hade gjort en något felaktig bedömning av hur mycket sprit deras yngre kamrater egentligen kunde dricka. Festen fick sitt slut vid tiotiden, då polis och kallats till platsen. 
 

Jaha, tänker ni nu. Hur kommer det sig att den här historien beskrivs här och nu? Förklaringen är att jag för ett ögonblick drabbades av snålhet. När jag känner mig snål kommer jag ofta att tänka på den där kvällen, för på något sätt rättfärdigar den känslan. Klart jag kan få vara snål! Vem ska annars vara det om inte Snålis? // Elin