Elin och Cattis

Igår var jag hos min mormor och morfar en sväng eftersom det var min mormors födelsedag. Min morfar hade en ny idé som han med stor entusiasm berättade för mig. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Min morfar har alltid varit lite speciell, men det här tog nog priset hittills. 

Morfar misstänker att höstens val slutar med rött vid makten, så därför har han och en vän gjort upp en plan. För morfar har de röda satsat alla kort på bidragspolitik och han har räknat ut att det finns exakt 137 olika bidrag som erbjuds svenska folket. För att visa sitt missnöje med detta ska han och vännen skriva en bok vid namn Bidragsbibeln. I boken kommer alla bidrag finnas med tillsammans med instruktioner för hur dessa bidrag ska sökas. Alla som vill lyssna ska därefter uppmuntras att söka samtliga av dessa bidrag eftersom det är deras rättighet. Erbjuds ett bidrag är det nämligen enligt morfar den enskildes rätt att få detta om man ansöker, oavsett eventuella kriterier för bidraget.

När jag hostat upp kaffet som jag satt i halsen i rena förskräckelsen försökte jag få morfar att förklara baktanken med det hela. Vad tänkte han uppnå med sin masterplan? Envis som han är svarade han bara att om det erbjuds ett bidrag, har han rätt att få det. Med stor svårighet la jag band på min bestörthet och försökte förklara att bara för att det finns ett bidrag betyder inte det att ALLA har rätt till det. Dessutom, försökte jag, måste man ju ta hänsyn till de som faktiskt har rätt till ett bidrag, till exempel försörjningsstöd eller bostadsbidrag. Om alla andra också skulle söka bara för att de kan, eller enligt morfars logik har rätt till det, så skulle ju de som är berättigade på riktigt inte hinna få hjälp i tid på grund av att arbetsbelastningen ökat med flera hundra procent för de stackarna som sitter och handlägger ärendet. Tänk er kaoset på Försäkringskassan, deras handläggningstider är ju rätt utdragna redan som det är.

Men icke. Trots ihärdiga försök bet inga argument på honom. "Jag har rätt till bidrag" skrek han och bankade med knytnävarna i bordet så att porslinet skallrade. Men skriv du din bidragsbibel då tänkte jag uppgivet och frågade istället vad han själv tänker rösta på. "Åh", utbrast han då glatt och vände sig till mormor som trött bevittnat vårt meningsutbyte. "Vad heter han som vi tycker så mycket om, han med glasögonen?". "Göran Hägglund" svarade hon snabbt och nickade bestämt som för att understryka vikten av det hela. "Kristdemokraterna?" skrek jag upprört och stirrade med stora ögon först på mormor och sen på morfar. Jag blev mållös. Morfar tog tillfället i akt och fortsatte sitt mantra. "Jag har rätt till bidrag, jag har rätt till bidrag" samtidigt som han bankade taktfast med knytnävarna i bordet. // Elin