Ansvarsfördelning, resor och vårkänslor
I morse tänkte jag skicka ett sms till Cattis för att fråga om hon möjligen glömt vilka dagar som är hennes bloggdagar och vilka som är mina. Innan jag skickade gick jag in och kollade på bloggen, och det visade sig att hon minsann kom ihåg det där själv! Så då vet vi att det inte är fel på minnet, disciplinen däremot verkar vara något bristande. Men jag förlåter henne givetvis för allt, så länge hon bättrar sig ;-)
Stannade till sent på jobbet både idag och igår. På torsdag åker jag nämligen och möter våren i Nice, så jag får jobba in de förlorade dagarna. Ska bli riktigt härligt att komma iväg. Det blir jag och H tillsammans med stora delar av hans familj. Totalt blir vi åtta vuxna och två barn som ska samsas och umgås. Det brukar gå bra. Särskilt som hela familjen lider av konflikträdsla. Det är aldrig någon som fräser ifrån eller visar upprörda känslor. Det skulle möjligen vara jag då, och en annan ickesläkting som är gift med Hs syster. Han och jag kan ryka ihop någon gång då och då. Då hukar resten av familjen, kastar skygga blickar mot varandra och näst intill darrar av förvirring och skräck. Det är riktigt underhållande, ibland fräser vi till bara för att få se deras skräckfyllda ögon!
Nu ikväll har vi invigt balkongen med att äta kvällsmat där. Solen hade försvunnit bakom husen, men det var inte så fasligt kallt ändå. Är så himla skönt att ha hela den bästa delen av våren och precis hela sommaren framför sig. Tänk så många fina, sköna, varma och mysiga stunder som kommer upplevas innan sommaren är slut! Nu måste jag förbereda mig inför mitt medarbetarsamtal som går av stapeln imorgon förmiddag.
Wish me luck! // Elin
