Det där med blod
Hahaha... Alltså, andras olycka är tydligen min lycka, eller fullt så illa är det inte.. Men andras olycka lyckas få mig på bättre humör. Usch det lät nästan ännu värre. Kort och gott, jag får annat att fokusera på.
Jag och A stod och skulle laga mat. Eller A stod och förberedde laxen och pratade om sin dag på jobbet medan jag satt framför datorn. Helt plötsligt hör jag ett avgrundsvrål och inser att A har skurit sig i tummen. Min första tanke är givetvis att halva tummen är av med tanken på vrålet. Sen inser jag att min blivande sambo är paniskt rädd för blod och snarare är rädd för att se det än att tummen faktsikt skulle vara av. Han håller tummen under vatten och andas häftigt.. börjar hyperventilera och säger att jag ska hitta plåster. "Plåster" tänker jag, hur ska man kunna lappa ihop en tumme med det? Istället försöker jag få honom att andas lugnare och tappar all den där trevliga-ta-hand-om-rösten utan blir snarare lite irriterard för att han är sådan mes. Jag skärper tillslut till mig när A börjar skaka och ser till att han lägger sig ner i sängen. Sen blir jag beordrad in till grannen för att fråga om kirurgtejp, själv tyckte jag att maskeringstejpen vi hade fungerade alldeles utmärkt.. men jag var ju liiite okänslig också.
Grannfrun var i alla fall hjälpsam och när jag förklarar att A inte riktigt klarar av blod säger hon "stackars liten då, men du vet, killar fixar inte riktigt sådant där". sedan plåstrade vi om tummen och när A skulle lämna tillbaka tejpen så förklarade grannfrun även för honon att "ja du, killar fixar ju inte sådandär, det vet jag".
Ja, och egentligen är ju inte detta ett dugg kul. Men med tanke på mitt tidigare humör under dagen blev det hysteriskt kul. Dessutom är det så festligt att A är en sådan mes när det gäller blod..
Med ompysslad tumme

Kommentarer
Postat av: Malin
HAHAHAAHAHA!!!
Det här är ju hysteriskt roligt, jag kan verkligen sätta mig in i scenariot och förstå Andreas panik och din irritation. HUMOR! ;-)
Hoppas ni mår bättre nu när allt är över!
Postat av: Gunvor
Har aldrig tyckt om rött.... Kram Mamma
Trackback